Kravattsituationen

"Utan snus i åtta dagar försmäkta vi på denna ö", skrev en gång en liten flicka med konstant bad hair day. Kan inte ha varit lätt ens med tanke på att hon inte snusade. Själv har jag i 44 dagar försmäktat utan ett enda litet accessoirinköp!

I Stockholm bär jag normalt sett pochette till både kostym och kavaj, vilket inte är direkt halal på jobbet här. Vi har klädanvisningar (vmpebk. "dresscode") med innebörden emiratisk nationaldräkt - den som föranledde morfar att alltid referera till gulfaraber som nattskjortegubbar, eller kostym och slips. Eftersom jag inte riktigt faller inom ramen för en sk. "GCC National", kan nog inte ens klassas som Sundbybergsarab, så återstår att dra på sig kostym, skjorta och slips! Just det, den där stiliga trasan man måste handla inför varje bröllop av enklare modell (vigseln alltså) för till jobbintervjuer och liknande så behöver man inte uppdatera slipshängarens innehåll. Mer eller mindre per definition så har ju den du skall möta inte träffat dig förut, för då hade man väl redan fått jobbet...!?

Hur det nu än är med det så är saken den att den kravattekniska situationen i Dubban är katastrofal, oacceptabel, ja mer eller minde barbarisk! Det enda som gives är tunna rackarns franska slipsar i max 150-längd. Färgerna och mönstren är dessutom på den lite mörkare skalan. Troligen är det libaneser som väljer ut dem och när de skall matcha, vilket de gör så bra på sig själva, så tas det begränsad hänsyn till blåa ögon, ljusbrunt hår, ljus hy osv. - det är sobert bleka färger med brun backdrop. På tunnt siden. Kort tunnt siden.

Jag har under halvannan månad letat överallt efter herr Luigi Borrellis kreationer. Om jag säger att jag har gogglat, frågat folk på aSW minst en halv dag så överdriver jag tyvärr inte.

Det finns inget alternativ om man inte vill ha de härligt färgglada kreationerna som Pradeep och gänget erbjuder på mitt nya skrädderi Royal Fashion. Många har rekommenderat dem och nu har jag beställt både en kostym och två skjortor. Nästa söndag så är det first fitting. Vem vet, jag kanske kikar lite närmare på slipsarna igen. Sist så hade vi dels brådis och dels så stack färgerna nästan i ögonen. Ingen lek - vi snackar grälla slipsar!

Kära vänner - tillåt mig att komma med ett mycket gott råd - "wear sun screen" i alla ära, men för att slippa fastna i denna tröstlösa situation av sartorial atomvinter så råder jag er alltså: bli god vän med er Europeiske accessoirtillhandahållare så att ni kan ringa denne och få ett urval tillsänt er (genom att städlsla DHL eller mer personlig kurir)! Jag telefonerade till Lotta Götrich, hon dubbelkollade lite vad jag hade, bad mig återkomma varpå hon hade samlat ihop ett antal som hon trodde skulle passa både garderob och smak. Vi pratade igenom saken, kreditkortsnumret lästes upp och saken var biff!

Exakt nu börjar den nya veckan, som jag går styrkt in i. Puss och god natt! ;)