Regnväder och vattenproblem

Nu har det varit skitväder här sedan i onsdags. Om det inte regnat och åskat i närmast biblisk omfattning – speciellt åsknedslagen har varit spektakulära – så har det varit väldigt blåsigt. Men med blåst kommer damm för en öken består visserligen av sand men framförallt av mycket finkorning sand, och det är den som skapar spektakulära sandstormar så fort det blåser upp.

Så mellan de timslånga duscharna så har vi kristalklart under ett tar timmar med åtminstonde ett par tre mils sikt innan det börjar blåsa upp och solen åter förmörkas av damm.

Det här håller tydligen i sig även i morgon sedan återkommer det goa vädret.

Varken Dubai eller Dubaiborna är vana vid detta. En del bilister blir livrädda så fort det regnar och vet inte vad de skall hitta på. En stor vattenpöl – och det bildas det många av eftersom avloppsbrunnar är direkt ovanliga – kunde ju vara obegränsat djup; bäst att tokbromsa eller köra runt... Av någon anledning är det här en taktik som används av både öknens och monsunens söner...

En annan liten effekt är infrastrukturen. Förra året när det regnade i februari så blev det problem med både el och tele men de verkar ha klarat sig den här gånge. Vatten och avlopp däremot är det nog lite mer tveksamt med.

När jag skulle tappa upp ett eftermiddagsbad i torsdags så var vattnet brunt. Rost? Nix, sand. Med vattnet kom finkornigt damm och sand. Jaha tänkte jag, problem med stammarna eller ledningarna på området – ja överallt annars än i min lägenhet – så jag ringde fastighetsbolaget Emaar vars första fråga var om lägenheten fortfarande omfattades av garanti.

-”No”
-”Then I cannot help you, sir”.
-“But the sand cannot come from my apartment, it has to come from the outside, right?”
-“No-one else has complained, I cannot enter this into the system”
-“what if I am the first to call?”
-“Sir, we have received no other complaints”

Sedan hade vi en alltigenom civiliserad och allmänt hållen diskussion om hur ett första klagomål någonsin kommer in i deras system när... ja, ni fattar. Men så sade jag till honom att det stora problemet egentligen är att sanden rimligen måste ha kommit in i färskvatten tillsammans med dagvatten, vilket på en byggarbetsplats som Burj Dubai-området ju fortfarande är, kan vara ganska farligt. ”Emaar could have a serious health and safety problem on its hands”. Då tog det faktiskt och han bad att få återkomma inom en kvar, vilket han också gjorde - ”Tonight at 8.30pm a team will come.” – vilket de också gjorde.

Mycket riktigt stegade två gossar från södra indien över tröskeln på utsatt tid. Tillsammans lyckades de kombinera sina skrala ordförråd till att förklara för mig att de behövde trasor och hinkar, vilket de fick, och så började man spola och skruva. Efter en stund bad man mig inspektera badkaret och jag konstaterade att vattnet var duktigt brunt. ”tub is dirty sir”. ”What??”, ”bathtub dirty sir, not water”.

Jag kunde inte riktigt hålla mig för garv, kanske för att herrarna själva inte luktade smultron, men man stod på sig och bad om ett glas som man sedan fyllde och höll upp framför mig lite menande att ”det här vattnet är inte skitigt”. Mitt inre fylldes med bilder av likbål på Ganges’ stränder samtidigt som folk både badar och tvättar i vattnet, men försökte inte dela med mig. Istället gick jag till köket för att hämta ett likadant glas och fyllde det med buteljerat vatten. Men den gubben gick inte, det där var ju mineralvatten. Skitsamma menade jag, olika smak men samma färg...

Alltnog! De försvann tillbaka till kontoret och jag ringde och förklarade för jourhavande engelsktalande vad som skett samt killarnas diagnos ”skitigt badkar”. Han erbjöd sig då att skick ett nytt gäng klockan åtta nästa morgon. Nej tack svarade jag men han menade att detta skulle handla om att kika på cisternen på taket. Jaha menade jag, era gossar var alltså bara hemma hos mig? Javisst menade han, men i morgon bitti så skulle de kolla även detta.

Sagt och gjort tydligen, för nästa morgon så luktade vattnet simbassäng – cisternen hade nog fått sig en större slurk klor – och ju mer jag spolade desto mindre sand fick jag in.

Ett par lärdommar låter sig extraheras ur detta:

1. Undvik ”blame game” – det är ju ingenderas fel... typ
2. Framförallt Indier hittar på de mest fantastiska saker att skylla ifrån sig på – bli inte sur utan håll artigt trycket uppe så att de inte förlorar fokus på själva problemet. Indier snackar nämligen ihop sig tills de antingen löst problemet eller omdefinierat problemställningen.
3. Förvänta dig inte att någon kommer att erkänna ett begånget fel eller berätta om lösingen, men håll ögonen öppna efter förändringar som kan antyda att problemet är löst, otacklat eller förvärrat – ”goto 2, som det heter i programmeringsspråket Basic”.