Familjepack antiklimax

Jaha go'vänner, så kom den stora dagen då banken och RTA (Vägverk, SL, Waxholmsbåtar och Banverk på en gång) skulle besökas och bilen överlämnas.

Det kändes faktiskt riktigt tungt att köra bort till Maroun för att åka till banken. Inte sedan jag 14 år gammal köpte en svart 21-växlad Nishiki med racinghjul efter en hel sommars vaktmästeri­arbete har jag känt så mycket för ett färdmedel. Stil och elegant personlig frihet kombinerat med massa små finesser och en mycket bekväm färd. Att glida fram i en av de sju filerna på SZR med farthållaren ikopplad och komfortläge på styrning och fjädring samtidigt som man lyssnar på någon elegant musikmix. Mumma...

Tanken att sälja den lilla svarta kändes nästan som om det handlade om amputation, iaf av en av min livsstils kroppsdelar.

Hur som så plockade jag upp en mycket bakfull Herr Maroun Farah borta i Jumeira Lake Towers så att vi var på banken vid ettiden - de stänger 14:00 under Ramadan och RTA 15:00 - så vi hade gott om tid.

När vi börjat fylla i alla papper så visade det sig att jag glömt mitt checkhäfte. Djeflar! Har jag inte alltid det i väskan!? Nej visst, innan sommaren så plockade jag ur det eftersom chansen att svenska butiker och näringsställen tar checkar från Dubai nog kunde ses som hyggligt avlägsen. Klockan är 13:34 - det kan gå. "If you are back a little after 2, just please call sir, no problem". Jag rusar till bilen, kör som en blådåre hem, hittar häftet direkt. Hurra! Klockan är 13:50 när jag hoppar in i bilen igen.

Telefonen piper. Mitt biltullskonto (Salik) är slut, dvs jag borde inte ta Sheikh Zayed Road eftersom det blir en femhundring i böter. Dessutom tar det tid att göra två u-svängar på den rackarns SZR. Jag tar för ovanligheten Al Khail Road. Borde vara snabbare.

Vilken avfart? Hmm, tar en extra för säkerhets skull så jag inte behöver snurra inne bland arbetarb bostäderna i Al Quoz. Kör, kör, kör. Korsar Al Quoz, kommer nästan ner till SZR. Helt lost.
Telefonen piper igen. "Where are you man, they want to go home". Svetten börjar bryta fram på pannan.

"When are you here, soon, they want to leave"

"Yeah, two minutes exactly" säger jag och försöker hålla tillbaka både svett och panik. Satan! Trodde jag hittade här nu. Jag chansar, kör, kör fel. Tar ett varv till. Och ett till.

Nu måste det har gått minst tio minuter sedan jag snackade med dem sist. Jag ringer bank­tjänste­mannens kontorstelefon. Ingen svarar. . Panik. Klockan är 1420.

Satan, ett varv till. Parkering à la våldsam landstigning. Stormar in 14:23 genom sidodörren. Hand­läggaren är märkbart trött av fastandet och en lång dag men fortfarande väldigt trevlig och artig. Börjar lugna ner mig - känner hur jag för första gången någonsin känner stor tillfredsställelse av att se någon stämpla papper och fylla i formulär. Vi signerar checkar (ni minns checkar, va?). Börjar känna mig som en människa igen; en glad en dessutom. Fantastiskt!
"Ok, sir, the checks will clear in two working days and then two to three working days to receive clearing letter from operations office. You should be ready to go to the RTA for formal transfer in before the weekend [4-5 Sept], insha'allah".

Tystnad.

"We cannot get the paper today, I mean we have just paid...?" säger Maroun."No sir, we have to get clearance from operations department and they are not open on Saturdays and they also need a few days to issue an NOC that there is no mortgage".

Det lustiga var att Maroun var mer stressad över förseningen än jag eftersom han skall skeppa den till Libanon efter nästa helg.

Herr E. Gud vilket antiklimax!

Jaha... så vi satte oss i bilen, halsade varsin red bull - jupp, vi drack vätska bland folk - som riktiga bad-ass-lagbrytare och så for vi till VaPiano och intog lunch.

Lustig process det här. Den första köparen fick problem varpå jag var tillbaka på ruta noll, sedan Audi-kontrollen, försenad överföring av pengar från Libanon, därefter problem med cash i torsdags (gjorde misstaget att sätta in handpenningen på mitt konto - pengarna ska in idag), borttappat checkhäfte och nu ofantlig byråkrati.

Kan det vara så att den lilla svarta helt enkelt vill stanna hos mig!?