Någon gång för mer än åtta timmar sedan somnade jag iaf. och det det skall ni veta, var rätt så länge sedan. Hela veckan har gått åt till åtta à tio timmar långa dagar med overhead i form av felkörning, krockar, lägenhetsvisningar, kvällsmats- och utforskarlust.
Veckan känns som en månad, och det har varit en himla bra månad!
Kollegorna är över förväntan vänliga, hjälpsamma och välkomnande. Vad gäller jobbet så är det inte helt otydligt vem som är chef. Abdulla is the man. Han är väldigt charmig, trevlig och karismatiskt. Ledningsgruppsmötet dag två visade tydligt hur det fungera. Några sköna axplock:
- "that is a level of detail that does not concern me, those are your concerns"
- "When can you have it done... yes, no and a date is enough... so next week"
- "you disappoint me with your lack of taking ownership. All of you. Why is this not resolved, why are we discussing this here, instead of you settling it offline?"
Rätt så befriande faktiskt. Speciellt som det verkar gå att säga nej om något är omöjligt. Det stora tricket blir nog att sätta förväntningar på när saker går att infria, och till vilken budget.
Jag upptäckte också att det är livsfarligt att komma med idéer som inte är underbyggda, eller inte vara redo att kontra en idé han har - som jag förutsett i förväg. Då betecknas den idén nämligen "lågt hängande frukt - fixa" vilket kan motiveras med "andra, typ facebook gör det, varför inte vi också?"
Exempelvis så framlade jag en idé om hur vi borde prioritera allt som inte är gjort, jag kommer ju in fem i 12. "Bra idé! Mmm, tisdag vill jag ha listan" :)
Jänkarna brukar använda aforismen att man får mycket rep, dvs. långt koppel - att hänga sig i, ofall man misslyckas. Gillar konceptet.
Nu mina damer och herrar skall jag spola av min lekamen, fara ner på stan för att äta brunch (klockan är kvart över ett) och sedan sätta mig i skuggan nere vid poolen och förbereda nästa vecka.
Skriver snart igen, inshalla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar