Nyordning

Ordningen är återställd! Och då menar jag verkligen bokstavligen. Efter att ha konsulterat en kompis tillika granne huruvida de kanske hade tillgång till en bra Fillipinska så föll det på plats. I morse så dök hon upp som avtalat och inspekterade lägenheten, eller snarare bombnedslaget, eller varför inte kratern efter densamma.

Tre dagar utan uppassning hade förpassat densamma till ett sorgligt tillstånd och efter hård förhandling där busspengar (25 kronor ToR), tider - hon hade andra kunder och ville helst köra redan klockan 7, vilket vore för tidigt även för undertecknade statstjänsteman. Det visade sig nämligen att hon hade en kund som hade vissa morgonlater, dvs. han brukade försova sig, vilket gjorde att hon omöjligt kunde passa in hans tider i sitt schema.

Vis av tidigare erfarenheter så visade jag var soffkuddarna skulle stå, skorna placeras, strumporna läggas, kalsongerna vikas med mera. Visade exakt hur jag vill ha mina skjortor strukna (varför i hela friden vill anglosaxer prompt stryka sönder vecket i kragen när man lite läckert kan vika ner den över slipsen och få en naturlig rundning och samtidigt förlänga livet på tyget!?).

Vi djupdök ner in i tekniska detaljer.

Jag trodde länge att denna Dubai-runda skulle bli en Doha-dito men efter att jag med bister blick och darrande röst gjorde avkall på strykning av underkläder samt v.m.b.k. t-tröjor så meddelande hon att hon skulle säga upp sig hos den morgontrötte engelsmannen. Vi ett avtal -challas! Söndag och torsdag morgon (nota bene: veckodag index 1 respektive 5) så tar hon hand om allt.

För en stund sedan kom jag hem, och jag skall erkänna att jag under hela bilfärden hem var så gott som uppslukad av tanken hur det skulle se ut. Jag lade knappt märke till de vanliga dödsfällorna - pakistanierkörda "bussar" av indiska märke som får Kungliga Arméns gamla Wima-bussar att framstå som konceptbilar på Génève-salongen eller Sharjah-registrerade småbilar som tappat formen av alla plåtskador - jag var helt enkelt vansinnigt nyfiken på hur det skulle se ut hemma.

Jag öppnade dörren. Visst fanns här fortfarande finns några kartonger men här var trivsamt och jag tror dessutom att hon även skjutit ihop lådorna lite. Här andades både ordning och rengöringsmedel. Allt var inrättat, ordnat, fiffat, tvättat, rengjort - och hon hade hunnit med att stryka sex skortor!

Priceless säger kontokortsreklamen.
Tvåhundra dirrar cash säger jag.

Aldrig tidigare har man haft så mycket att tacka för så litet!