
Jag är glad att det är över, så lämna mig i fred; du är det sista jag behöver och jag oooorkar inte mer!
Ja, så lät det på åttiotalet om man minns rätt men det är lika sant nu den 3 september anno 2009. Efter 2h30min med "Vägverket" och "Bilprovningen" så är bilförsäljningen änteligen expedierad!
Maroun ringde igår natt ja. Hans invändningar botade jag med lunch och en liten diskussion där jag berättade för honom att det med rätt så stor sannorlikhet inte skulle lyckas mig att återinsätta lånet (jag har ju gett CBI papper på att jag inte längre arbetar för TWD, vilket iofs inte ledde till nedsättning av ”settlement charges”, dvs de 2% straffavgift jag betalar den fiiiina och galet medkännande islamiska banken – som ju inte tar ut ränta, för det är ocker enligt Koranen. Bäst att kalla det "vinst" och ta ut skyhöga avgifter istället).
Så efter att ha plockat upp ”the release letter” från CBI strax före 1400 då de stänger (under Ramadan) så stack vi till RTA och dess bilprovning Tasjeel som enligt deras centrala kundtjänst hade öppet till tre. Det hade de inte. De har under Ramadan öppet 08-12 och 20-24. Efter lunch så hjälpte jag Narfeldts med lite magiska IT-trick à la WiFi och fick en förträfflig middag för besväret.
Alltnog! Hur som, först gjorde vi besiktning – förut behövde man inte göra det förrän efter två år men Arabisk Bilprovning har tydligen inte lika mycket business som förut – och sedan så hagglade man om ny försäkring vilket innebar att vi for till en nattöppen bilförsäljare, och där fanns det ett till RTA-kontor där det hela beseglades.
Att behålla plåtarna kostade 90 dirhams extra, vilket i Dubai betyder att de tog dem men reserverar dem i 12 månader. Det kändes bra att rena bilen från det onda öga som måste ha vilat över den så att Maroun får en fräsch början på sitt ägande av ett Bayerskt fullblod. Önskar honom verkligen all lycka.
Normalt sett så betalar man extra för bra registreringsnummer men jag hade tur och fick bra gratis så varför inte? Paul menade på att jag borde ”take them out into the desert and burn them” men eftersom jag dels inte har magiska tändstickor à la fosforfackor (förbjudna enligt Genevekonventionen) och dels inte fick behålla dem så blev det tji på det.
Medan jag pillade loss skyltarna från bilen så fick Maroun veta att jag hade 18 svarta pinnar, dvs tre fjärdedelar av maximal kvot innan lappen ryker (jag visste att jag hade 12 sedan den där lilla 185-knyck-fadäsen i januari) men jag tvingades inte betala!
Nu när jag kollade på poliswebben så står det ingenting!
Vem vet, det hela kanske försvann med nummerplåten. Hoppas...!
Hur som, per utmärkt förslag om att celebrera det hela medelst whisky och cigarr så har jag slagit upp en försvarlig slatt Laproaig Double Cask och införlivat densamma med min organism.
Mitt herrskap, det är dags att svälja en melatonintablett och applicera de från Lufthansa ärligen stulna öronpluggarna.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar