Scheiße!

Faan, faan, faan. Det har hänt igen! Efter allt jag har gått igenom så har det hänt igen. O ve, o ve, o ve! Förra gången var väl för sisådär sju-åtta år sedan. Lite tumultartade omständigheter, knas med kneeeget, avgångsvederlag och så: pang! Jag började träna och äta både mindre och rätt occh vips så passade inga byxor ordentligt längre.

Men om det bara hade varit fråga om byxor, men nej då: bälten, lite äldre kalsonger - ni vet sådana där av v.m.b.k. pugulistmodell - resåren föreföll slapp som en... Men den ultimata förnedringen är ändå att mina lite bättre skräddarsydda skjortor.. Och nej!, ni får inte anmärka på termen skräddare bara för att skräddaren ifråga bor och jobbar i Al-Karama, har ett rattglapp på nacken som slår vilket beväringskört fordon som helst, dvs han är Indier. Jag fejsar iaf. mina underbetalda textilleverantörer vilket kan - och bör - vara modigare än det Perssons kunder gör. Tilläggas bör att jag aldrig ägt några HM-aktier och att alla mina skjortor är beställda, ty därtill är jag nödd och tvungen.

Så! Jag har gått ner så mycket i vikt och blivit så slank att mina skjortor åker upp ur jeansen! Samma lite bättre jeans som inte längre sluter tätt om livet med mindre än att Corneliani-bältet dras åt så hårt att endast ett eller max två hål återstår.

Sjuttiofem graders kulörtvätt känns fel, och dieten känns rätt. Vat to dooo!?

Jaja, det är väl bara att lida på: dricka mitt kaffe, snusa mitt snus, trampa på den rackarns cross-trainern och rycka i alla infernaliska träningsapparater inom 18½ tums räckvidd...

God natt!